Slätstruken
laserljusshow på Dalhalla
RÄTTVIK
I helgens laserljusshow på Dalhalla fanns det som
vanligt denna sommar, ett uppbåd av blandade artister. Panflöjt,
nyckelharpa, säckpipor och ett minimalt inslag av laserljus. Det
kändes tråkigt, oinspirerat och oerhört pretentiöst.
Det har ibland fungerat att på Dalhalla blanda ett sammelsurium av artister. Men helgens evenemang kändes enbart som ett tamt publikfrieri. Där fanns Åsa Jinder, skicklig med sin nyckelharpa men utan distans eller självironi till sina försök till djupsinnigt prat. Även Dana Dragomir behärskar väl sitt instrument och intog scenen i alla flickors önskeklänning, en paljettbeströdd gammelrosa hellång och med slits i sidan. Arrangemangen till hennes panflöjtsmusik var dock tråkiga och i det stora hela lät det som slätstruken hissmusik.
Allt möjligt
Den lilla höjdpunkten stod helsvenska duktiga The Pipes and Drums
of the 1:st Royal Engineers för. De bjöd på säckpipa,
varken mer eller mindre. Åke Strömmer, känd sportjournalist,
presenterade trevligt och 
underhållande.
När mörkret sänkte sig över Dalhalla fick publiken
ta del av Mikael Israelsons laserljusshow. Men showen var bra mycket bättre
förra året. Då dansade laserljusen tillsammans med The
Real Group som sjöng acapella, och det varade längre. I år
fick vi nöja oss med korta inslag med ideliga avbrott av Jinder och
Dragomir. En enda lång vacker sekvens bjöds vi på, men
då till uppspelad syntversion av Debussys, Clair de Lune. Det var
en ohygglig version av det annars så vackra musikstycket. Ljusspelet
var däremot utmärkt här. Allra sist bjöds publiken
på en blixtrande avslutning av ljus, vattenkaskader och färger.
-Jag hade väl aldrig drömt om att få höra panflöjt,
nyckelharpa och säckpipor spela tillsammans, sa Åke Strömmer.
Men på Dalhalla är allt möjligt.
TILLBAKA>>>