"HOUNDS" OCH "STAGS" I IRLAND
Det är minusgrader och snön knarrar under fötterna. Röken från 70 hundars andedräkt stiger i den kalla luften. Det är december månad på Irland. De möter mig med sorgsna ögon, våta nosar och hängande öron. Ivrigt nosande genom gallret i sina hundgårdar, "the Modern Foxhound", Irlands jakthundar. De är alla creme-färgade med ljusbruna fläckar.

- Nej, svarar Pat Coyle, förmannen på min fråga. De kan inte användas som sällskapsdjur. De skulle bli galna. Hundarna behöver jobba hela tiden. Pat är i 40-års åldern, med väderbiten hy och vänliga blå ögon. Han har lovat mig 15 minuters intervju som blir till 45. Vid mitt intresse för djuren lever han upp och berättar gärna om sitt arbete medan han visar mig runt på gården, där han lever med fru och son.

Hundar tränade att förfölja
Längst bort i en inhägnad finns en hjord kronhjortar. Hanarna kallas "Stags", honorna "Hinds" och kalvarna för "Fawns". Hagen är avdelad och på ena sidan går de djur som har kvar sina stora horn och i den andra de som fått hornen borttagna. Snö och is krasar under fötterna och jag är glad att marken är frusen, annars hade vi vadat i lera. Inhägnaderna är stora och med höga stängsel. Hjortarna utan horn är redo att användas för jakt. Bara hanarna får jagas då honor kan vara dräktiga. Pat förklarar att hans hundar inte är tränade för att döda, bara att förfölja. Jakten sker alltid till häst och Pats hundar jagar bara hjortar. En grannkvinna jag senare pratar med, berättar hur hästarna ställer till det på åkrarna.
- Många uttråkade yuppies med pengar kommer hit från Dublin. De kan knappt rida. Hon ser ut över fälten genom sitt köksfönster. De kallar det humant för att de inte dödar djuren, men är det humant att jaga dom nästan till döds? Jag bara undrar!

Djurrättsaktivister
I det här länet, Meath, finns det totalt fyra kennlar men Pats är den största. Man jagar fortfarande räv i Irland även om det håller på att förbjudas i England och diskussionerna går höga också på Irland. Det händer att djurrättsaktivister dyker upp vid jakterna och försöker störa genom slagord och äggkastning. För Pats del skulle det inte spela någon roll om rävjakt blev förbjudet tror han då hans hundar inte jagar för att döda. Pat anser inte att rävjakt ska förbjudas, även om han själv inte skulle vilja döda.

Rödrockar
I en jakt är Pats jobb bland de viktigaste. Han kallas för "Huntsman", hundförare, och han har ansvaret för hundarna. "The Master", jaktledaren, leder hela jakten. Hundarna styrs med hjälp av en speciell sorts piska, ett horn att blåsa i och framförallt av Pats röst. Cirka tre stycken medhjälpare, så kallade "Whippers" hjälper honom. Ledarna bär stiliga röda rockar och rider hela tiden i täten. När som helst kan de kalla tillbaka hundarna, säger Pat. Även när de är som ivrigast och har fått upp spår.

Jakt för alla
Hjort- och rävjakt ger en stor adrenalinkick. Hästar klirrar med betslen, hundarnas skall blandas med hornens ljudande genom det morgondimmiga landskapet. Både djur och människor känner av spänningen. Och det är inte längre en sport bara för överklassen. Barn på ponnys, erfarna herrar på höga jakthästar och kvinnor med håret i prydliga håruppsättningar, en jakt till häst visar upp en brokig samling av hästar och människor. "Joint-Masters" är de som har till uppgift att hålla ihop ryttarna. Oftast är de crika fem stycken. Jaktsällskapens storlek varierar men senaste jakten, som gick av stapeln på Annandagen, en stor jaktdag i Irland, var det 90 stycken ekipage med.
- Alla rider tyvärr inte så bra berättar Pat. De förstör för de andra.

Kadaver
Vi är tillbaka hos hundarna. I ett skjul bakom hundgårdarna ligger det kadaver av död boskap.
- Det är sådan stek du åt till middag igår, säger Pat utan förbarmande. En ko hänger uppfläkt i en krok i taket men det känns värre att iaktta de ännu hela och orörda döda djuren. Pat berättar att de regelbundet hämtar döda djur från gårdar runt omkring. Jaktklubben får rida över böndernas fält och i gengäld hämtar de självdöda djur eller djur som av någon anledning inte kan användas som människoföda. Djuren användes sedan som foder till hundarna. Får är förbjudna på gården. Det sitter en stor skylt som informerar om det redan vid infarten. "Får förbjudna ett beträda marken på grund av risken för BSA" - Galna Kosjukan. Pat påstår att det inte är särskilt svårt att träna hundarna men jag anar att det kräver en hel del skicklighet.
- De äldre håller efter de yngre. Pat klappar förstrött en "hound" på nosen. Vi går tre engelska miles om dagen med hundarna. Oftast cyklar vi. Hundarna håller ihop i en grupp bakom oss. De passerar oss aldrig någonsin. När jaktsäsongen närmar sig rider vi. Förmannen Pat har alltid hållit på med hästar och hundar. Hästar var hans stora intresse som barn och han började rida ponnies och tävlade i hästhoppning. 1977 blev det ett jobb ledigt på den gård han idag förestår. Pat fick gå i lära och 1980 tog han över skötseln av hundarna.

Slanka och muskulösa
Jag frågar om man inte måste kunna rida bra, och Pat svarar bara "Jo". På frågan om antalet hundar svarar han att de är 35 par, de räknas alltid som par. Han öppnar en av grindarna, och ut väller ca 20 hundar. Det svindlar för mig av alla dessa hundar som kommer uttumlande, rakt mot oss. Men de är alla vänligt sinnade och när en av dom hoppar upp mot mig får han en skarp reprimand av Pat. Jag ställer ner kameraväskan.
- Jag skulle akta mig om jag var du, Pat ler. De kan få för sig att märka revir. Men tack och lov händer inte det och jag kan lugnt njuta av hundarnas dansande och slanka, muskulösa kroppar. Mannen i deras mitt hävdar att han kan namnen på varenda hund. Jag pekar på måfå ut en beige tik och han säger utan att blinka:
- Hon heter Shavonne.

Lönen som Pat får finansieras av ridklubben. Det kostar 20 IEP att vara med på en jakt. Jaktsäsongen pågår november till mars och det är cirka två jakter i veckan. Kostnaden för kenneln uppgår till 45 000 IEP per år och man får in ca 42 000. Inkomsterna för kenneln täcker knappt kostnaderna.
- Det är inget man kan bli rik av, ler Pat med ett snett leende. Men jag förstår att han inte kan tänka sig ett annat liv. Hundarna ser sorgset efter mig när jag går.

Fakta: Rävjakt, jakt till häst med ett koppel hundar som letar upp och förföljer en räv (eller annat villebråd) tills den hinns upp och dödas av hundarna eller jägarna. Denna typ av jakt är förbjuden i de flesta länder, men i Storbritannien bedrivs rävjakt fortfarande på det här sättet, trots protester från djurvänner, enligt Bonniers lexikon. Rävjakten i England och Irland diskuteras för fullt och debattens vågor går höga. Å ena sidan ja-sägarna, bestående av en överklass av tradition, samt de som får sin utkomst av rävjakt, å andra sidan oppositionen, djurättsaktivister ur alla samhällsklasser. En stark brittisk folkopinion stöder det parlamentsförslag som vill totalförbjuda det gamla överklassnöjet. I Sverige jagar man inte räv till häst. Motsvarigheten till Englands rävjakt blir närmast den så kallade Hubertusjakten som äger rum den tredje november varje år. En person till häst utrustas med en vidhängande rävsvans för att spela räv. Den som lyckas rycka svansen blir segrare. Liknande engelsk rävjakt är det ett antal ryttare och hästar som förföljer, däremot använder man inte hundar.

Fotnot: En engelsk mile är ca 1,6 svenska kilometer. En irländsk pund var cirka elva svenska kronor. I dag har Irland Euro.

av Boel Ferm Alla foton och text är copyright Boel Ferm TILLBAKA>>> START>>>