(Utkast ur texten, Ukrainaresan finns också som ett föredrag
med diabilder)
Vi följer en gammal militärväg som sträcker sig rakt igenom hela Ukraina. Vägarna är asfalterade men i dåligt skick. Bussen hoppas och skakar. Det är stäpplandskap vi reser genom. Långa, vidsträckta fält. Det finns inte mycket tid att stanna. Resan förs i halsbrytande tempo. Vi har träff med EFS vänförsamling i staden Tjerkassy.
---------
Hotellst
andarden
i Ukraina får mig att tänka på filmen the Shining. Långa,
ödsliga korridorer i höga hus med receptioner som lovar mer
än de enkla hotellrummen håller. Fjädrar som sticker in
i ryggen från sängen, rinnande toaletter och rena men sönderfransade
lakan.
---------
Nu märker jag hur svart det är på kvällarna. Gatubelysningen är sparsam, elen är dyr. Jag ser vägen framför mig endast när den lyses upp av förbipasserande bilar och är lite rädd när jag går tillbaka till hotellet, passerande mörka skepnader.
----------
Efter
den bildvisningen, utlämnad utan kamera och block, känner jag
mig svimfärdig igen och går ut för att få luft.
Mina ögon fylls av tårar och jag känner att jag knappt
kan andas. Hur kan man låta barn fara så illa? Den kvällen
somnar jag förföljd av stora 
barnaögon
och namn ringande i huvudet, Roma, Ljuba, Anja, Rustik, Ivan...
,
(3 - 7 000 tkn, det finns en kort och en lång version färdigskriven)
Text
Boel Ferm TILLBAKA>>>